Om boken: 2007 / "Barnasha" ("Människoson" på arameiska) är en bok som främst handlar om Kristus. Det är precis vad han föredrog att kalla sig. Samtidigt är det här en bok om olika kulturer och civilisationer som möttes vid sekelskiftet antingen i dödligt hat eller i all-erövrande kärlek till varandra under bördan av dess antika, efter att redan ha försvunnit från världsscenerna, utan att ännu veta att oupphörliga applåder är hans lott i tidernas och folkens historia, har Rom skjutit i höjden till segerhjulets allra högsta punkt, och det har inte romarna ändå fått möjligheten att förstå att de från denna punkt nu bara kan flyga ner, bara nedför, febrilt, men utan framgång försöka rädda allt som ligger varmt om hjärtat. Evig, uråldrig, som jorden själv, Israels historia och dess lilla del, men den mest rastlösa, den mest välsignade och den mest förbannade till denna dag - Judéen. Allt detta återspeglas i människors öden som skrattar och gråter. drunknar i blod eller i smekningar, levande eller borta. Historia är i allmänhet människors historia, inte länder. Det är dumt att hålla en torr redovisning av händelser, glömma de som var direkt involverade i dem, som skrev historia med sina egna liv.…